Konkurrensbloggen

Konkurrensbloggen

Om Konkurrensbloggen

På Konkurrensbloggen skriver Advokat Eric Ericsson om aktuella frågor inom konkurrensjuridiken.
Kommentarer kan lämnas på Linked In-sidan eller direkt i mejl, se "Om Eric Ericsson" nedan till höger för kontaktuppgifter.

Skiljeförfarande och konkurrensrätt

DomstolarnaSkapad av Eric Ericsson 2015-12-04 16:35
Nyligen satte Högsta Domstolen punkt för en långdragen tvist mellan Systembolaget och tidigare Vin & Sprit, numera The Absolut Company, som kom att innehålla intressanta frågor på temat skiljeförfarande och konkurrensrätt.

Bakgrunden var den mutskandal som rullades upp inom Systembolaget i mitten av 00-talet. Flera butikschefer hade tagit emot mutor från leverantörer för att exponera leverantörernas produkter i butikerna och därmed gynnat dessa leverantörers produkter. Systembolaget beslutade år 2006 att straffa flera av dessa leverantörer för att deras anställda mutat butikscheferna. Straffen bestod i att vissa produkter ströks från Systembolagets sortiment.

Flera av leverantörerna protesterade och i vart fall Vin & Sprit stämde Systembolaget för brott mot såväl inköpsavtalen som mot konkurrenslagen (missbruk av dominerande ställning) och begärde skadestånd för utebliven vinst på den uteblivna försäljningen.

Tvisten handlades som ett skiljeförfarande genom Stockholms Handelskammares skiljedomsinstitut. Den första skiljedomen klandrades och upphävdes av Svea Hovrätt pga. formfel. Även den andra skiljedomen klandrades, och det är den klandertalan som ny slutligt avgjorts av Högsta domstolen (NJA 2015 s 438).

Svea Hovrätt fastställde skiljedomen, som innebar att Systembolaget ansågs skyldigt att ersätta Vin & Sprit för liden skada. Grunden var missbruk av dominerande ställning (inget avtalsbrott ansågs ha förelegat).

Båda parter överklagade till HD; Systembolaget för att få skiljedomen upphävd, Vin & Sprit för att få högre ersättning för sina rättegångskostnader. Systembolaget yrkade också att ett förhandsavgörande skulle inhämtas från EU-domstolen.

HD fastställde Hovrättens beslut och således skiljedomen. Inget förhandsavgörande inhämtades.

HD uttalade följande, om den intressanta frågan hur skiljemannarätten förhåller sig till konkurrensrätten:

"Om rättsläget beträffande en konkurrensrättslig fråga är att anse som klarlagt, antingen genom vad som framgår direkt av lag eller genom prejudikat eller myndighetsbeslut, bör en skiljedom som är oförenlig med det klarlagda rättsläget i princip alltid vara ogiltig. Det hindrar dock inte att en domstol vid prövningen av en ogiltighetstalan av proportionalitetsskäl bör ha ett visst utrymme för att kunna bortse från ett mindre allvarligt åsidosättande av konkurrensrätten." (Punkt 15 i domen.)

"Om däremot konkurrensrätten inte kan anses vara erforderligt klarlagd bör prövningen inom ramen för en ogiltighetstalan mer inriktas på om skiljenämndens slutsatser baseras på en rättsligt godtagbar analys än på om dessa slutsatser svarar mot domstolens egen bedömning av rättsläget. Så länge skiljenämndens ställningstaganden är rimligt motiverade och håller sig inom ramen för det bedömningsutrymme som kan finnas, kan de alltså inte anses oförenliga med rättsordningen på det sätt som är en förutsättning för att skiljedomen ska vara ogiltig." (Punkt 16 i domen.)

"Det sagda innebär att en domstol, för att kunna ta ställning till om en skiljedom ska anses vara ogiltig på grund av den tvingande konkurrensrätten, måste göra en viss materiell kontroll av skiljenämndens bedömning av den konkurrensrättsliga frågan. Prövningen bör dock i regel avse endast rättsliga frågor och alltså ske med utgångspunkt i skiljenämndens bevisvärdering, om det inte finns särskilda skäl till annat." (Punkt 17 i domen.)

Slutsatsen blir - såsom jag uppfattar det - att man inte genom en klandertalan kan få till stånd en fullständig materiell överprövning av de konkurrensrättsliga frågor som skiljenämnden avgjort, utan det krävs att skiljedomen ska stå i direkt strid med vedertagen konkurrensrättslig praxis för att skiljedomen ska kunna klandras med framgång. Detta framstår som en rimlig avvägning.









  • Kommentarer(0)//konkurrensbloggen.ericericsson.se/#post13

Fortsatt höga beviskrav för att stoppa offentlig säljverksamhet

Offentlig säljverksamhetSkapad av Eric Ericsson 2015-11-23 20:01

För en tid sedan kommenterade jag den första domen i Marknadsdomstolen om beviskraven för att förbjuda konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet när det gäller de centrala prissättningsfrågorna vid konkurrens mellan offentliga och privata verksamheter. Målet gällde AB Strömstads Badanstalt. Jag konstaterade då att beviskraven sattes högt av MD och att jag anser att det är befogat eftersom ett förbud är en ingripande åtgärd och eftersom det är helt grundläggande att förbudet kan motiveras av att säljverksamheten faktiskt skapar konkurrensproblem.

Nu har två nya domar kommit som går på samma linje.

Marknadsdomstolen avkunnade dom 2015-11-17 (dom 2015:17) i ett mål där ATV-MEDIA AB hade stämt Kommunalförbundet Mediecenter Jönköpings län. Det rörde sig alltså om en privat talan, det var inte Konkurrensverket som drev målet. Målet gällde ett förbud mot Kommunalförbundet att bedriva säljverksamhet som avsåg varor och tjänster för AV-läromedel. Tingsrätten hade ogillat talan.

Marknadsdomstolen påpekar det i och för sig självklara men ändå ibland ifrågasatta förhållandet att det även i dessa mål är käranden som har bevisbördan för att förutsättningarna för att förbjuda säljverksamheten är uppfyllda. Konkret innebär det att den som yrkar på ett förbud måste styrka (a) hur den relevanta marknaden är avgränsad, och (b) att det föreligger sådana omständigheter som kan påverka konkurrensen på ett negativt sätt. Baserat på dessa sakomständigheter avgörs rättsfrågan huruvida den offentliga säljverksamheten påverkar eller är ägnad att påverka konkurrensen på ett negativt sätt.

En annan fråga som var uppe i målet var om domstolen skall pröva påståendet om konkurrensbegränsning först eller om det räcker att konstatera att förfarandet inte är ”förenligt med lag”, vilket käranden gjorde gällande. Marknadsdomstolen slår fast att det är domstolen som bestämmer i vilken ordning de olika grunderna skall prövas så länge inte prövningsordningen kan påverka domens rättsliga betydelse. Så var inte fallet här och MD prövade konkurrensbegränsningsfrågan först. Käranden ansågs inte ha styrkt sina påståenden om marknadsavgränsningen och då fanns inte tillräckligt underlag för att pröva konkurrensbegränsningen. Käromålet ogillades.

Återigen får jag konstatera att beviskraven är höga i dessa mål, och att jag anser att det är så det skall vara. Ingripanden av detta slag måste bygga på tydliga utredningar om marknaden och konkurrensbegränsningen.

I en annan aktuell dom 2015-11-16 ogillade Stockholms tingsrätt Konkurrensverkets talan om förbud mot offentlig säljverksamhet. Det gällde Växjö kommun som sålde villatomter med kravet att de skulle anslutas till kommunal fjärrvärme. Domen är inte publicerad ännu, men som jag förstår det förde Konkurrensverket en förbudstalan baserad på att kravet begränsar konkurrensen från leverantörer av andra energislag och uppvärmningssystem. Tingsrätten ansåg såvitt jag förstår att verket inte hade styrkt påståendena om konkurrensbegränsande effekter.

Konkurrensverket har ännu inte bestämt om domen skall överklagas. Låt mig gissa att så sker och att vi så småningom får möjlighet att ta del av Marknadsdomstolens värdering av saken.



  • Kommentarer(0)//konkurrensbloggen.ericericsson.se/#post12

Stopp för KKV:s bevisfiske i insamlade datafiler

DomstolarnaSkapad av Eric Ericsson 2015-11-13 16:07
Den 28 oktober 2015 avkunnade Marknadsdomstolen en intressant dom i en fråga som sysselsatt konkurrensjurister alltsedan Konkurrensverket började "spegla" (kopiera) datafiler vid platsundersökningar (s.k. gryningsräder) hos företag som misstänks för överträdelse av konkurrenslagen.

Kort bakgrund: Det traditionella sättet att göra platsundersökningar var att bläddra i pärmar etc. och välja ut dokument som såg intressanta ut samt kopiera dessa. Eftersom alltmer information numera skapas, distribueras och lagras elektroniskt har KKV börjat ta s.k. forensiska kopior av hårddiskar, serverkataloger etc. Med detta menas kopior som även visar raderade filer, metadata m.m. Detta kallas spegling och sker helt automatiserat. Därefter indexeras filerna, också automatiskt, vilket kan ta många timmar beroende på datamängd. Först därefter kan verket börja söka i datamaterialet, vilket sker med sökord. De filer som ger träff granskas manuellt, på samma sätt som fysiska dokument, och de som bedöms relevanta skrivs ut och tillförs utredningen. Därefter raderas alla datafiler.

Av praktiska skäl gör verket helst indexering och sökning i sina egna lokaler. Den rättsliga grunden för detta har varit oklar, men genom en lagändring som träder i kraft den 1 januari 2016 klargörs i konkurrenslagen att verket får ta med sig de speglade filerna om företaget medger det, annars får arbetet ske i företagets lokaler.

Det som kan oroa företag är att det är svårt att övervaka sökningen när den sker elektroniskt och i verkets lokaler. Hur förhindrar man att verket söker eller finner dokument som handlar om annat än de misstankar som motiverade domstolsbeslutet om platsundersökning? Hur skyddar man hemligheter som omfattas av advokatsekretess?

Nu till domen: Låsföretaget ASSA utsattes för en platsundersökning hösten 2013 och samtycke till indexering och sökning i verkets lokaler. Detta blev utdraget. Under sökningarna påträffade verket filer som gav upphov till misstankar om andra överträdelser än de som motiverade platsundersökningen. Verket ansökte då hos tingsrätten om tillstånd att göra en ny "platsundersökning" i det redan speglade datamaterialet, motiverat av nya misstankar.

Tingsrätten beviljade verkets ansökan våren 2014. Men Marknadsdomstolen upphäver nu beslutet med motiveringen att det saknas lagstöd för detta - konkurrenslagens regler om platsundersökning avser en undersöknings hos ett företag, men här fanns materialet redan hos verket, och reglerna förutsätter att det finns risk att bevisen annars förstörs, men här var de ju i säkert förvar.

Den befogenhet som lagen ger verket i dessa fall är att förelägga företaget att svara på frågor och inkomma med dokument. Platsundersökning är inte ett alternativ.

Marknadsdomstolens dom kan således sägas vila på legalitetsprincipen, dvs. att uttryckligt lagstöd krävs för åtgärder som är ingripande för den enskilde, i detta fall företaget.

Kommentar: Ordning och reda. Tack för det, Marknadsdomstolen!




  • Kommentarer(0)//konkurrensbloggen.ericericsson.se/#post11

Höga beviskrav för att stoppa offentlig säljverksamhet - med all rätt

Offentlig säljverksamhetSkapad av Eric Ericsson 2015-09-01 20:14
Under sommaren avkunnade Marknadsdomstolen (MD) dom i det första målet om s.k. konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet som nått högsta instans och som handlar om de centrala prissättningsfrågorna vid konkurrens mellan offentliga och privata verksamheter. Målet gäller AB Strömstads Badanstalt, en kommunal simhall med gym- och spaverksamhet.

Konkurrensverket hade yrkat att Badanstalten skulle förbjudas, vid vite om två miljoner kronor, att bedriva gymverksamhet och dagspaverksamhet. Konkurrensverket påstod, såvitt jag har förstått det, inte att Badanstalten underprissatte eller prisdumpade. Däremot framhöll verket att Badanstalten i egenskap av kommunägt bolag hade konkurrensfördelar och en stark position på marknaden. Konkurrensfördelarna bestod bl.a. i samlokaliseringen med simhallen, förmånlig hyra och att kommunanställda endast kunde använda sitt friskvårdsbidrag på Badanstalten. Slutligen påpekade verket att verksamheterna föll utanför den kommunala kompetensen.

Tingsrätten ogillade verkets talan med motiveringen att verket inte styrkt påståendet om konkurrensbegränsning. Bl.a. noterade tingsrätten att privata alternativ etablerats, både gym och spa, vilket talade emot konkurrensbegränsning.

Efter överklagande fastställde MD den 10 juli 2015 tingsrättens dom.

MD konstaterar i domen att det är den offentliga säljverksamhetens långsiktiga verkningar på förutsättningarna för en effektiv konkurrens på den relevanta marknaden som skall bedömas. Frågan är om konkurrenstrycket på marknaden ökar eller är ägnat att öka, eller om det minskar eller är ägnat att minska genom det aktuella beteendet.

Efter att ha konstaterat att gym- och spaverksamheterna inte omfattas av den kommunala kompetensen och inte heller var av så begränsad omfattning att de kan ingå i en anknytningskompetens till simhallen, går MD in på bedömning av om konkurrensen påverkas negativt.

Det förhållandet att en offentlig aktör är bunden av självkostnadsprincipen innebär inte i sig att den verksamhet som aktören bedriver står i strid med bestämmelserna om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet. Avgörande är i stället effekterna på konkurrensen.

MD konstaterar att det inte är visat i målet att Badanstaltens gym har kostnadsfördelar genom samlokaliseringen med simhallen eller genom förmånlig hyra. Vidare har kommunanställda numera möjlighet att använda friskvårdsbidraget även på privata gym. Därmed har Konkurrensverket inte visat att konkurrensen hämmas eller snedvrids.

När det gäller dagspaverksamheten anser MD att verket inte styrkt att dagspa inte kunde vara utbytbart med hotellspa. MD:s slutsats blir därför att den bristande utredningen i dessa avseenden innebar att det saknas underlag för att med tillräcklig grad av säkerhet fastställa den relevanta marknaden på sådant sätt att det är möjligt att göra någon bedömning av om den verksamhet som Badanstalten bedriver beträffande spaverksamhet har någon påverkan eller är ägnad att ha någon påverkan av någon betydelse på konkurrensen.

MD fastställde därför tingsrättens dom som ogillade verkets talan.

Min reflektion över detta är kort och gott att Konkurrensverket i dessa mål - liksom i alla konkurrenslagsmål - måste göra sin hemläxa ordentligt. Det räcker inte med skrivbordsanalyser och tyckande, utan det krävs skarp bevisning. Utan att vilja recensera verkets insats i just detta mål kan jag tycka att det är förvånande att verket inte lärt denna läxa för länge sedan. Visst, detta är en ny måltyp, men beviskraven är höga - och ska så vara. Ett förbud mot en säljverksamhet är en mycket ingripande åtgärd.







  • Kommentarer(0)//konkurrensbloggen.ericericsson.se/#post10

Utredning om statliga asylbostäder

KonkurrenslagenSkapad av Eric Ericsson 2015-06-01 16:22
Statskontoret har på uppdrag av regeringen utrett vad det skulle kosta att i statlig regi bygga eller förvärva bostäder till asylsökande. Myndigheten har också belyst de juridiska och praktiska möjligheterna för staten att äga asylbostäder.

Jag har som rådgivare åt Statskontoret medverkat i utredningen med en analys av de konkurrensrättsliga aspekterna av förslaget om statligt ägda asylbostäder, inklusive upphandlingslagstiftningen och EU:s statsstödsregler.

Bakgrunden är de höga kostnaderna för Migrationsverkets upphandlingar av boende, särskilt när antalet asylsökande ökat på senare år.

Statskontorets slutsats är att statlig förvaltning och ägande av asylbostäder är inte ett kostnadseffektivt alternativ för staten i jämförelse med nuvarande lösning där Migrationsverket upphandlar bostäder. Statligt ägda asylbostäder skulle dessutom innebära ett nytt statligt åtagande med vissa juridiska och praktiska restriktioner, påpekar Statskontoret. Hänsyn behöver tas till det statliga regelverket, lagen om offentlig upphandling samt konkurrensrätten.

Statskontoret anser i stället att det finns möjligheter för Migrationsverket att sänka kostnaderna för asylboende genom bättre upphandling.

Statskontorets rapport, med min utredning som en bilaga, finns att ladda ned från myndighetens hemsida.



  • Kommentarer(0)//konkurrensbloggen.ericericsson.se/#post9
« FöregåendeNästa »